Urbanisering i Sverige dånar på med rekordfart och visst kan man få rynka pannan åt att den där tågbanan aldrig byggs eller att inlandet töms på jobb. Problemen som kommer av urbaniseringen måste lösas. Samtidigt är det väldigt svårt att ifrågasätta varför människor väljer att bosätta sig på olika platser. Bor man i Skellefteå gillar man att åka skoter, flyttar man till Stockholm gillar man att svänga sina lurviga på Stureplan. Fördomar har vi alla.
Jag tror att vi måste sluta jämföra norra Sverige med andra delar av vårt land. Till exempel hörde jag för ett tag sedan hur en person förfasades över att "barn som växer upp i centrala Stockholm får ju lära sig att cykla inne i lägenheterna". Samtidigt sitter nog en nervös far på Kungsholmen och förfasas över "alla de där stackars barnen i Norrland som måste stå längst E4:an i totalt mörker och vänta på skolbussen".
Det som är ett problem för en person kan vara en självklarhet för en annan. Det handlar inte om att något är bättre eller sämre, däremot att saker är och ska vara olika. För helt ärligt, inte vill väl någon att allt ska vara som i Stockholm? Inte heller att allt ska vara som i Skellefteå, Falun eller Växjö. Om man håller med om det så köper man även argumentet att staden inte gör människan. Personligen tycker jag varken att om att köra skoter eller att kolla på hockey. Jag är väl lika mycket skelleftebo för det? En vän med flera generationer av stockholmsblod i sig avskyr innerstan och trivs bäst i skogen. Hon är väl lika mycket stockholmare för det? Urbaniseringen kommer definitivt inte att sakta in av hederlig skitstorm mellan större och mindre städer men kanske av att vi slutar lägga värderingar i var folk bor.
Hej, jag heter Micaela och bor i Skellefteå för att jag gillar rosémingel och att gå på operan. Lika norrländskt som självklart.
Micaela Molin
Jag är väl lika mycket skelleftebo för det?