Nu kanske du vill slå mig i huvudet med något stort. Eller så är du en sån som jag. En sån som älskar snö och snöstormar. Jag har inte alltid varit en snöstormsälskare. Faktum är att jag blev det bara för några dagar sen. Jag har nämligen upplevt min allra första sandstorm. Den varade i tre dagar ungefär och det var då jag började älska när snön vräker ner.
Med sanden färdas en massa baciller så astmatiker och allergiker ska inte gå ut alls. Och egentligen kanske alla borde hålla sig inne. "Sätt på dig ett munskydd och skydda dina ögon" varnade myndigheterna. De uppmanade också att hålla sig borta från fönster och dörrar. Och jag förstår varför. När stormen var över fick vi börja sandröja inomhus. Sanden hade letat sig in trots att vi hade haft dörrar och fönster stängda.
Vi hade ett ärende till Abu Dhabi så vi begav oss ut trots stormen. Sanden som virvlade med i vinden gjorde att sikten var riktigt dålig på sina ställen. Som tät dimma. Sandrök istället för snörök. Drivor av sand här och där på vägen. Och när vi stannade bara för att transportera oss i och ur bilen la sig ett fint lager med sand inne i bilen. Solglasögon blev till sandglasögon. Om jag hade haft ett munskydd med mig hade jag nog tagit på det med. För även om jag bara gick till och från bilen så lyckades jag förstås inte hålla munnen helt stängd hela tiden. Vilket resulterade i knaster mellan tänderna.
När vi var ute på gården efter stormen för att sopa, plocka skräp och skyffla sand kom jag på det. Jag älskar snö. Den härligt friska känslan när snöstormen viner och jag öppnar munnen för att låta snöflingorna smälta på tungan. Hur jag tar ett djupt andetag och mina lungor fylls av kall fräsch luft. Eller hur jag hädanefter med ett leende på läpparna torkar upp vattnet i hallen när snön på skorna har smält. Du fattar va? En snöstorm vinner lätt över en sandstorm.
Lena Långdahl
Sandrök istället för snörök. Drivor av sand här och där på vägen.