Sommaren 2015 håller på att lida mot sitt slut. För många innebär sommarens avslut att de måste återvända till verkligheten igen. För mig har denna sommar varit en sommar av förändring. Jag slutade ge plats åt destruktivitet och släppte in massa nya människor och äventyr som fått mig att växa som människa. Jag släppte taget om det förflutna till 100% och satte upp allt fler mål att sträva efter. Jag jobbade hårt med projekt som innebar massor av blod, svett och tårar. Jag pressade mig själv till den punkten att jag tog ett antal kliv över strecket som jag en gång trodde var min gräns.
Sommaren 2015 lärde jag mig att leva livet fullt ut med produktiva dagar och sprakande livfulla nätter. Jag blundar och ser trötta nätter i studion i London där min bästa vän blev min egen rosa kaffemaskin. Jag ser mig hoppa och sjunga med i skrämmande nära avstånd från Taylor Swift i Tyskland. Jag ser allt från hotellyx till kalla nätter i en trång husvagn med mina bästa vänner. Jag ser en massa mysiga kvällar med min familj och tjejsnack med min lillasyster.
Jag ser mig och mina fina tjejer i Skelleftehamn på bryggan där jag, väldigt ångerfullt, var en av de få som vågade mig på sommarens första dopp. Jag ser mig och mina vänner springa i ösregn med nyhämtade varma pizzakartonger i händerna. Mest av allt ser jag kanske de nya människorna jag lärt känna som jag vet kommer vara mina vänner för livet, människorna jag önskar att jag stött på så mycket tidigare.
Sommaren 2015 var sommaren jag insåg hur fäst jag verkligen är vid mina vänner och min familj, sommaren jag insåg hur svårt det kommer bli att säga hejdå. För sommaren 2015 är min sista sommar i Sverige, på länge. Den sista, men även den bästa. Tack.
Jasmine Said
Sommaren jag insåg hur svårt det kommer bli att säga hejdå.