Nu upprepar jag det som ni säkert hört i flera års tid, men ni får inte ha mobiler på er under tentan!
Det var tentavakten som skrek ut uppmaningen för tredje gången i en stor megafon som hon ivrigt viftade med framför sitt ansikte. Hon väntade några sekunder som för att hämta andan innan megafonen återigen svepte varvet runt. Samtidigt hade hon någon sorts prickskytte i onda blickar till elever som hon uppenbarligen inte hade något förtroende för.
Jag själv hade hittat till min bänk och placerat ut två stackars pennor och mitt körkort. Runt om mig sprang folk fram och tillbaka för att hämta och lämna saker de hade glömt, tog en sista titt på pappret där alla magiska formler var nedskrivna eller så pratade folk med bordsgrannarna.
Det skulle nästan kunna ha varit en vanlig lektion och inte en salsskrivning med tanke på den avslappnade stämningen. Annat var det i början av läsåret.
Då var nervösa, ingen vågar prata och om det skulle vara så att någon yppar ett ord så har det med 99 procents säkerhet någonting med tentan att göra.
Den sista lilla procentenheten har dock med vädret att göra då det eventuellt kan ställa till cykelresan från tentalokalen rejält.
Efter ett helt läsår fyllt med tentaångest börjar folk se ljuset, men även känna sig en aning mer bekväma i situationen. För precis som när du första gången du testar bungy-jump är livrädd så kommer du efter åttonde gången ändå kunna slappna av en aning.
Så nu stod vi då här, med en tentavakt som inte längre fick den uppmärksamhet som hon fått vid årets början och med en stor skara studenter som var lika avslappnade i tentalokalen som på en uteservering i juli när tentorna sedan länge försvunnit ur minnet.
Vi njöt, speciellt när det hela var över - och faktiskt satt på den där uteserveringen.
Lina A Andersson
Efter ett helt läsår fyllt med tentaångest börjar folk se ljuset.