Mitt skrivbord är fullt med papper, böcker och små, små lappar med saker som jag inte får glömma och där ligger även pennor som skrivit ett helt läsår. Utanför jobbar sommaren på för att få fäste och framför mig ligger ett helt sommarlov.
Jag bläddrar fram i kalendern. Skriver in allt som jag planerat, allt som jag vill och allt som jag tänkt på med fina bokstäver. Fyller i med färg och ritar små bilder till. Fotbollar, resväskor och leende små varelser. Hjärtan, hus och röda stora jordgubbar. Allt ryms på sidorna som jag fyller med planer, tankar och önskningar.
Ibland önskar jag att jag kunde leva mer i nuet. Ta dagen som den kommer, med en klackspark och helt utan planer. Jag har jobbat hårt på det, försökt andas och försökt bara vara. Försökt leva som ett frö för vinden, men samtidigt greppat tag i allt som gjort att jag fått fäste. Hängt med i svängarna, men mest av allt längtat efter att hitta balansen. Lämnat tomma sidor i kalendern och lekt att jag är en sådan som trivs med det. Till sist har jag klappat mig själv på axeln och berättat att det inte är jag. Jag är ingen nuetmänniska.
Jag älskar att längta. Att få se fram emot och att tänka på hur saker ska bli. Skriva ner drömmarna och författa långa meningar om sådant som jag vill se, som jag vill göra och hur jag vill leva. Jag älskar att längta efter de stora sakerna i livet, men även alla de små. Kan bli lika förtjust i tanken på en liten cykelutflykt, som jag kan bli av alla de stora resplanerna som jag har.
Jag slår igen min kalender. Sommaren ligger framför mig och det finns en massa planer, en massa tankar och en massa saker jag vill. Sen om allt blir av spelar inte lika stor roll. Grejen är att jag måste få längta. Grejen är att jag måste få ha något att se fram emot. Grejen är att det är jag. En längtansmänniska.
Sofie Hedman
Det är bara att inse, jag är inte bra på att leva i nuet.