Ljuset från mobilskärmen kastar sig upp med ett blått skimmer mot taket. På skärmen syns ett meddelande: “Vad gör du ikväll?”. Det var från min mamma som ovetandes tagit tillbaka mig till verkligheten. Jag var nämligen upptagen med att resa jorden runt. Tror jag var på mitt andra varv faktiskt.
Jag hade letat mig in på små orter i de nordligaste delarna av Ryssland. För att sedan gå igenom alla tillgängliga orter i Nordkorea och även några ställen i Sydkorea för att återigen vandra norrut, men den här gången till Alaska. Några länder och kontinenter senare befann jag mig på Saint Helena och tittade på de gröna böljande kullarna på den lilla ön mitt i Atlanten. Sedan återkom jag till Skandinavien, men den här gången till Norge. Det var då, när jag var och studerade Lofotens vackra vyer och funderade på vilket berg som jag egentligen skulle vilja klättra uppför på riktigt som tidigare nämnda meddelande kom.
“Jag är och reser i Lofoten, återkommer när jag är tillbaka i Sverige”, svarade jag snabbt för att sedan fortsätta kolla på okända länder, städer och platser på Google maps. Min kompis berättade för ett tag sedan att hon brukar göra precis samma sak. “Det är det billigaste, snabbaste och mest miljövänliga sättet att resa på”, sa hon och fortsatte: “Jag brukar alltid göra så när jag får ett resesug. Gjorde det redan innan street view, och då kunde man ju typ inte se någonting”.
Nu har jag inte den erfarenheten, men är nog så lycklig över att få upptäcka alla delar av världen som jag inte tror att jag någonsin kommer att få se. Så jag fortsätter till Disappointment Island söder om Nya Zeeland och sedan vidare in i den myllrande ö-värld strax öster om Australien.
Fyra nollor i rad lyser på mobilskärmen. Kilimanjaro kan vänta tills i morgon.
Lina A Andersson
”Jag var nämligen upptagen med att resa jorden runt”