När min lillasyster var liten så grät hon varje gång någon nämnde något om det faktum att vi alla kommer dö en vacker dag. Hon valde förnekelsen och stormade ut ur rummet varje gång jag råkade säga något om det. Jag har alltid varit tvärtom. Jag är så överdrivet medveten om att en dag så är allt över. Så naturligtvis lider jag av den löjliga åldersnojan. Jag är 19 år och fyller 20. I år tar jag studenten och lämnar skolan bakom mig.
Det lilla babyhullet jag hade i mitt ansikte förut är borta. Och varje morgon inbillar jag mig att jag ser rynkor i mitt ansikte. Tonåren är över. Är jag vuxen nu? Min mamma skulle nog säga nej, men pappret säger ja. Min nedräkning mot 20 år på denna jord går alldeles för snabbt, men så hade jag den där lunchen med en av mina allra största favoriter.
Över kinamat berättar hon om drömmar och planer. Nya utbildningar och lägenheter utomlands vid stranden. Hon är utbildad journalist, har jobb och har en lägenhet mitt i stan med sin pojkvän, katt och hund. Trots att så mycket har fallit på plats så verkar hon ha mer framför sig än bakom sig. I år fyller hon 27, men hon har fortfarande den typen av utseende som får folk på stan att vända sig om när hon går förbi.
Efter vår lilla lunch mår jag så mycket bättre och efter månader av total noja så känner jag en stor lättnad. Livet behöver inte stanna upp och bli tråkigt. Livet är fullt av utmaningar och så länge du antar dem så utlovar livet dig äventyr efter äventyr. Det må vara en kliché, men åldern är verkligen bara en siffra. Du är så gammal som du känner dig och unga vilda själar har en tendens att leva vidare, även efter döden. I dag traskade jag hem i solsken och insåg det alla försökt säga mig; det är inte över nu, för livet har bara börjat.
Jasmine Said
Min nedräkning mot 20 år på denna jord går alldeles för snabbt.