Nya skidor har köpts in, de första med skinnunderlag som denne man ägt. Skinnbiten under skidan ska fungera som fästvalla är det tänkt. Jo, det funkar bra. Så, iväg till milspåret bakom Vitberget, ett spår som har några ordentliga backar både uppför och nedför. Inga problem för en man som nästan är född med skidor på fötterna.
I ett perfekt väder och en vacker natur, satte den erfarne åkaren igång med högt tempo utefter det välpreparerade spåret. Han har ju åkt många Kraftlopp genom åren, till och med Vasaloppet en gång.
Det gick bra i cirka fyra och en halv kilometer, sedan kom den första uppförsbacken där han upptäckte att han inte längre var 25 år – han har faktist fyllt 77 år.
Nåväl, med ett flåsande som lät som ett reaplan i startögonblicket, klarades uppförsbackarna av och det började luta utför igen. Allt gick bra, även om det tog hårt på den gamle mannen. Vid målet stod hans hustru, som åkt sex kilometer i god stil. Hon såg glad och pigg ut när hon välkomnade sin sportige man efter hans rätt jobbiga tur i den vackra naturen som klarats av trots respektabel ålder.
Om någon frågar efter kilometertider så ligger det inom den personliga integritetens ram och avslöjas inte.
Hem till dusch och en kaffetår, sedan blev det soffan där ögonen snart föll igen på gubben. Skönt. Aktiviteten medförde ett utmärkt välmående som säkert kan vara bättre än många mediciner. Han mådde så gott, lite trött men avspänd. Som grädde på moset, efter den läkedom som naturen skänkte, rann många grubblerier av.
Om någon frågar efter kilometertider så ligger det inom den personliga integritetens ram och avslöjas inte eftersom det är betydelselöst i sammanhanget. Det viktiga är att man tagit emot naturens egen läkande gåva. Och att man får en kaffetår efteråt. Och att frun också mår bra. Delad glädje är dubbel glädje.
Snipp snapp snorum, må så gott i naturum.
Ove Vikdahl