Foto: Hasse Holmberg.
Karriärcoachens logg: del 26
Då var det dags igen. Ett nytt kapitel i karriären. Hösten 2015.
Faktum är att det är rätt spännande att dra igång igen efter semester. Det var tre år sedan jag var ledig en längre tid så det är det nya i att dra igång höstmaskineriet. Inte var det svårt heller att komma in i semestermode. Lata dagar på det sätt som betyder att man har lite färre måsten och lite längre tid att göra det man företar sig. Som till exempel att bygga något. Det kan skänka en underskattad tillfredsställelse att bygga något och sedan kunna sitta och beundra sitt slutförda verk. I mitt jobb är det inte riktigt så. När man jobbar med människor så får man räkna med att det finns en fri vilja hos motparten. En vilja som kan göra att de bestämmer sig för att göra något helt annat än det vi kom överens om när vi talades vid. Och det är ju för all del bra, egna initiativ är i princip alltid bra. Men som coach kan där ibland uppstå en frustration när man upplever att vi tagit ett par steg tillbaka på grund av (eller tack vare) denna fria vilja att göra sina val. När jag byggde en ny trall till min numer framlidne mor slog det mig hur det skulle vara ifall dessa brädor, skruvar och verktyg skulle agera som människor. När man gör arbeten hos sin mor så innebär det oftast alltför många kafferaster. Luncher. Mellanmål. Halva jobbet är att äta och prata. Men det gick utmärkt att avbryta för en paus och sen komma tillbaka och fortsätta precis där jag avslutade. Hade byggmaterialet agerat såsom människor hade förmodligen någon bräda målat sig gul. Ett flertal skruvar hade valt att skruva in sig i trädgårdsmöblerna istället. Sågen och skruvdragaren hade gått till studsmattan i grannträdgården. De lata dagarna är till ända. Det är färdigskruvat. Nu börjar det oförutsägbart roliga jobbet igen.
Stefan Berg
Egna initiativ är i princip alltid bra.