Konversationer somförs oss generationskamrater emellan halkar så lätt in på döden nuförtiden. De med vuxna barn glider gärna förbi ämnet med ett kortfattat "det får barna ta hand om". Oavsett vad saken gäller – från tömning av hela huset inklusive samtliga uthus, färgen på kistdekorationerna, jordbegravning eller kremering - "det där får barna sköta".
Den som inte harheltidsarbetande ungar med egna tonårsbarn att vältra över ansvaret på, den kan inte avfärda frågan lika lättvindigt. Vem finns det som kanske lever på den stora D-dagen om 20 30 år? Ett grånande syskonbarn bosatt på andra sidan jordklotet? Ska den stackar´n tvingas tömma vårt vindskontor?
Efter x antal årav grubbel, följt av x antal år livliga interna debatter så togs det äntligen kontakt med en juristbyrå. Därför finns numera inte bara ett testamente, det finns också ett två och ett halvt A4-sidor långt dokument om vad som ska ske vid våra egna respektive frånfällen och vilka firmor ska sköta om allt det praktiska före, under och efter. Telefonnummer till närmast anhöriga, vad som ska hända med katten och vad jag själv ska ha på mig i pappkistan (blommig bomullsklänning i glada färger), allt finns att läsa i denna detaljerade instruktion. Dessutom innefattar skrivelsen tre olika scenarier; om jag själv dör, om maken dör eller om vi båda kilar runt hörnet vid ett och samma tillfälle.
De olika begravningarnafår lov att skilja sig åt en smula, men en sak har de gemensamt. Det ska vara ballonger.
Alla som förmår pallra sig iväg till begravningsakten i Sunnanå gravkapell ska förses med varsin färgglad och stor ballong som ska släppas till väders när det är dags att vända kapellet ryggen och bege sig till en uppsluppen minnesstund på valfri restaurang.
Ska ballongerna segla iväg så där tjusigt som de brukar göra på film, då gäller det att det finns gott om heliumgas därhemma.
Så där dumt tänkte vi faktiskt ett tag. Tills vi kom på andra och förnuftigare tankar. Tankar som var så otroligt lika dem som de där med barn brukar ge uttryck åt.
"Det där får begravningsbyrån sköta", sa vi till varandra när vi vandrade hemåt efter väl förrättat juridiskt värv. "Någon annan får ordna fram några gasflaskor. Vi ska väl inte behöva göra allting själva heller."
Telefonnummer till närmast anhöriga, vad som ska hända med katten och vad jag själv ska ha på mig i pappkistan.