Jag har nu förstått att det är fullt möjligt att sitta på dubbla stolar och samtidigt ge dubbla budskap. Själv har jag lätt för att tappa dubbelhakan men svårt för att dubbelteckna. Dubbelmoral är ett annat sammansatt ord, bildat av dubbel och moral, vilket inte betyder att man har dubbelt så hög moral.
Många av våra politiker lever ett stressigt dubbelliv och har därmed rätt att söka bidrag för dubbelt boende. Det har under den senaste tiden avslöjats namn på förtroendevalda politiker som begärt bidrag för dubbelboende, trots att de bevisligen bor med sina familjer i Stockholm. När en av dem därefter kliver upp i talarstolen och med rakbladsvass stämma kräver stupstock och bortre gräns för sjukas livsavgörande bidrag, vittnar det om en empatilös översittarattityd. När en högavlönad riksdagsledamot begär ett skattefinansierat bidrag för att i nästa mening missunna en sjuk medmänniska detsamma, måste det vara den ultimata tolkningen av ordet ”dubbelmoral”.
Dubbelmoral betyder inte att man har en moral i reserv när den första är förbrukad.
En annan kreativ idé för att kvittera ut dubbla ersättningar är att mantalsskriva sig i sitt gamla tonårsrum hos mamma, samtidigt som man bor med familjen i huvudstaden. Om man är vald till EU-parlamentet kan man också bosätta sig i Bryssel och helt lagligt begära traktamente som om man bodde kvar i Sverige.
Det verkar som om vissa förtroendevalda har svårigheter med att tolka innebörden av begreppet moral. Nog borde man kunna kräva att de som är valda att värna vår demokrati förstår, att dubbelmoral inte betyder att man har en moral i reserv när den första är förbrukad.
Jag funderar en del över om det är känslan av maktfullkomlighet som får den moraliska kompassnålen att visa fel riktning, eller om det är bristande begåvning som göder girigheten. Av dessa två alternativ vet jag inte vilket som är värst.
Christina Ohlsson