Jag har alltid varit lillgammal. När jag var liten läste jag hellre böcker än lekte, men om jag var tvungen att göra något annat än läsa föredrog jag kreativa sysselsättningar - gärna med nål och tråd
Jag har kommit hem med ett och annat mästerverk från förskolan bestående av en bit tyg och några oförklarliga broderistygn och lämnat konstverket till min mamma med ett glatt utrop:
”Titta jag kommer bli nästa Da Vinci!”
Att han inte sydde broderade utan var känd för en massa annat bekom inte mig.
Jag älskade att umgås med min mamma och hennes vänner eller min farmor och följde intresserat deras samtal om kungligheter och resor.
När jag blev tonåring började jag resa själv eller med vänner för att få se alla vackra platser som de pratat om, exempelvis alla mysiga restauranger i Nice, eller mindre mysiga bakgator i Rom.
Jag har också ett intresse som jag delar med många andra nämligen jakten efter det perfekta fyndet.
Live-auktioner och nätauktioner besöks gärna. På auktioner kan spänningen bli lite väl hög när jag hittar några gamla ljusstakar i glas, en väldigt udda tallrikssamling eller en tavla.
Sitter jag på en live-auktion håller jag stenkoll på mina ”motståndare” och mellan utropen kollar jag för fullt runt i mobilen efter auktioner för att få ett hum om vad just denna sak brukar gå på. Min stämma brukar bli ganska hög och det är sällan min gälla röst undgår någon.
Ibland kommer man hem tomhänt, eller ibland lite lyckligare. Är det en lycklig Alexandra som kommer hem möts jag ofta av en sambo som undrar var jag ska rymma ytterligare en skål eller tavla.
Finns det hjärterum finns det alltid stjärterum svarar en glad tant som febrilt försöker frigöra plats i vitrinskåpet.
Är det nu jag gör det perfekta fyndet? Kommer den perfekta målningen pryda mitt vardagsrum? Det håller jag tummarna för i alla fall.
Alexandra Andersson
Är det nu jag gör fyndet? Kommer den perfekta målningen pryda mitt vardagsrum?