En av mina vänner har petat på Mark Messiers suspensoar. En annan har delat fjällstuga med Marcus Allbäck. Det finns en som har Zinedine Zidanes begagnade tuggummi inramat på väggen och en som blivit påcyklad av Jakob Hellman.
Det är kanske inte dessa exempel som är de viktigaste avsnitten i min bok om vikten av ett bra nätverk. Privat är det bra att till exempel känna en elektriker, en bilmekaniker eller en läkare. För din karriär är det bra att ha så många och skilda kontakter som det går för du kan sällan, eller aldrig, veta vem som är nyckelpersonen för din karriärplan förrän du undersöker det närmare. Alla dina bekanta har andra bekanta och oftast är de andra- eller tredjehandskontakterna som sitter inne på den information du behöver för att gå vidare.
Alla har ett nätverk av människor som kan bidra med klokheter, men de flesta har inte koll på dem.
Ditt nätverk består inte bara av sådana som du ringer till och säger ”Hej, det är jag”, utan innefattar även mannen med hunden som du möter titt som tätt på morgonpromenaden, den glada damen i charken på Ica och föräldrarna till pojken din dotter leker med på fritids. När du skriver ner alla sådana kontakter brukar det bli, i alla fall, ett hundratal.
Jag anser själv att min största tillgång är mitt nätverk, mina vänner. De har jag mycket stor nytta av både privat och i jobbet.
I dag hjälper de mig att skriva denna krönika i Norran genom att ha delat med sig av sina mer kuriosa meriter. Nämnda krönika genererar även ett arvode vilket gör att jag har råd att bjuda en av er, eller någon helt ny bekantskap, på lunch. Det är för övrigt ett utmärkt och enkelt sätt att underhålla och smörja sitt nätverk.
Så, är du sugen på en lunch, hör av dig. Först till kvarn …