Jag är så tacksam över att det fortfarande finns en form av informationsöverföring med bokstäver som ligger alldeles stilla. Inget flimmer och inget fladder. Det är berättande, beskrivande, underhållande och nyhetsbaserade texter som varken kräver tekniskt kunnande, elström eller laddade batterier.
Har man en gång knäckt läskoden är texten alltid tillgänglig. Jag kan också ta med mig denna geniala uppfinning överallt utan att oroa dig över tillgången på ett trådlöst nätverk. Oftast väger den bara något hekto, ryms i en större ficka och går inte sönder även om jag tappar den i ett stengolv. Den är beständig, miljövänlig och alltid fullt ut återvinningsbar.
Vid ren informationssökning är visserligen vårt uppslagsverk från 1960-talet, med 15 halvfranska band om vardera ett kilo, något otympligt och numera aldrig använt.
Halveringstiden av sanningar i innehållet har förmodligen också kortats avsevärt. Här får jag medge att söktjänsterna på nätet är oöverträffade.
Det tryckta ordet är min trogne gryningsvän och lika oumbärlig som morgonrocken, kaffet och ostsmörgåsen. Trots att uppfinningen är från mitten av 1400-talet kommer det, i hela världen och varje dag, tryckpressade alster i en aldrig sinande ström.
I digitaliseringens tidevarv har många förutspått det på papper tryckta ordets förestående död, men konstigt nog har världen aldrig förbrukat så mycket papper som idag. Trots att jag är ägare och brukare av både dator och iPad kan jag inte tänka mig en tillvaro utan att få höra prasslet av papper och känna lukten av trycksvärta.
Hoppas innerligt att jag inte behöva överleva den blädderbara bokens och tidningens förutspådda död.
Må Johan Gutenberg och boktryckarkonsten leva i ytterligare många hundrade år!
Christina Ohlsson
Burträsk
Kan inte tänka mig tillvaron utan att höra prassel av papper.