Kära vädret!
Nu var det ett tag sedan vi språkade och kanske blir du lite överraskad över att jag hör av mig igen? Det var j jag som gjort slut i höstas, men jag ville i alla fall skriva några rader.
Vi har båda uppnått den åldern då man måste kunna resonera om en relation trots att den är avslutad, eller hur?
Till att börja med måste jag säga att du kanske överreagerade lite över vårt uppbrott.
Visst, vi hade varit livskamrater en lång tid, men jag kan inte tänka mig att du inte hade andra i din närhet när jag försvann – så pass oumbärlig har du lyckats göra dig.
Att då reagera så kraftigt och vräka ner all denna snö var inget annat än barnsligt!
Hur tänkte du när du gick från vinter till sommar på typ två dygn?
Förvisso var det fint under sportlovet och påsken, men i övrigt ska du veta att det var många med mig som tyckte att det var i överkant.
Hur du tänkte när du gick från vinter till sommar på typ två dygn?
Du vet mycket väl att det bara stressar mig. Istället för att bli glad när jag vaknar upp och du har satt temperaturen på 16 grader (istället för två) blir det massor med saker som jag måste ta itu med.
Helt plötsligt har jag otorkade fönster, fel gardiner, blommor som behöver ny jord, utekrukor som måste fyllas, gräs som måste krattas, altan som borde skuras och plattor som måste sopas.
För att inte tala om härdsmältan i hallen där stinkande power boots och täckbyxor samsas med regnbyxor, shorts och vattenflaskor.
Allt vackert arrangerat i en hög på en bädd av grus.
Nu sitter jag här i bikini, under tiden som dunjackorna är i tvättmaskinen, och skriver till dig. Det gäller att passa på, helt plötsligt kanske du ändrar dig igen.
Med detta brev vill jag få dig att tänka till. Det kanske finns en chans för oss två i alla fall?
Om du lovar att fortsätta med värme så lovar jag att fundera på om du är värd en andra chans.
Soliga hälsningar!
Lotta Johansson