Karriärcoachens logg: Del 81.
”Ingenting är omöjligt på Fortet”, ropar Gunde Svan när han eldar på deltagarna inför svåra utmaningar. Den där floskeln om att man kan göra allt man vill bara man tror på det. Hur många köper detta när de står inför att lyfta en vikt på flera hundra kilo eller klättra fem meter upp efter en lodrät vägg. Jag menar, verkligen köper det? ”Visst, jag lyfte nästan åttio kilo i 20-årsåldern så hundrafemtio borde jag kunna ta nu”, tänker nog inte de flesta.
För Gunde är ingenting omöjligt. Han har utmanat gränser både inom idrotten och privat, och lyckats med det mesta han tagit sig an efter idrottskarriären. Bara en sån sak som att det räcker att skriva ”Gunde” så vet alla vem vi pratar om. I hans huvud finns det sånt man kan och sånt man behöver träna mer på.
Hur vi ser på saken grundar sig på våra tidigare erfarenheter. Information vi får utifrån silas genom vår referensram och det som inte stämmer med den inre bilden förkastar vi. Så sätter vi våra gränser över vad som går och inte går att göra. På femtiotalet ansåg de flesta forskare att det var fysiskt omöjligt att göra en så kallad drömmil, att springa en engelsk mil under fyra minuter. Flera hade varit nära, men inte under, förrän 1954 då Roger Bannister sprang på 3.59.4. Inom några månader hade en handfull till gjort sin drömmil och det närmaste året efter räknades dessa i tiotal ...
Jag tror inte att Roger Bannister tänkte att uppgiften var omöjlig när han stod inför starten i rekordloppet. Han måste verkligen ha trott att det skulle gå att genomföra. Rent fysiskt skiljde det säkert lika lite mellan topplöparna, då som nu. En stor del av framgången beror på hur du ser på uppgiften – och den är bara är omöjlig tills du klarat den.
Stefan Berg
”På femtiotalet ansåg de flesta forskare att det var fysiskt omöjligt att göra en så kallad drömmil.”