Julen är här, och lyser frid på jorden. Glädjen är stor - i ett barns klara ögon bor den. Julen är här, i våra mörka länder. Kom låt oss ta varandras händer, när julen är här.
För några år sedan var jag i en stad i södra Europa. Mina vänner skulle på en utflykt, men jag ville istället utforska närområdet.
En kvinna med ovårdat blont hår, blå ögon, lite för mycket smink, med stickad kofta och pösiga jeans satt på en bänk som jag passerade. ”Hemlös”, tänkte jag direkt
Åsynen av kvinnan på bänken fick mig att göra något jag aldrig tidigare gjort. Jag slog mig ned bredvid henne.
Jag bjöd på lite godsaker och hon berättade om landet, staden, den skakiga politiken och om vädret. Hon var oerhört trevlig och allt eftersom kom samtalet in på känsligare ämnen. Varför hon hamnat på gatan, hur hon försörjde sig, hur hon tillbringade sina dagar och nätter, om familjen som tagit avstånd från henne, om kärleken, om sina älskade vänner men framförallt om kärleken och respekten för sig själv.
”Jag har det tufft och jag saknar en del i mitt liv, saker och ting du tycker är nödvändigheter. Men jag har kärlek, vänner och en god hälsa och det är mer än vad många andra har. Det finns de som har det värre”, sa hon.
Plötsligt såg jag min egen situation och kände mig på en gång så egoistisk men samtidigt så oerhört lyckligt lottad som har allt jag behöver, och lite till.
Jag såg henne aldrig mer igen, men hon har varit i mina tankar många gånger. Att hon tyckte sig ha så mycket i sitt liv trots att hon i mina ögon saknade det mesta.
År 2011 levde 34 000 människor i hemlöshet i Sverige, och den siffran har nog inte minskat. Det finns så många som inte har en dörr att stänga om sig, och som saknar den trygghet ett hem ger.
Skänk gärna våra medmänniskor som inte har det så lätt en extra tanke, och du som har möjlighet att göra det, gärna mer än en tanke.
Alexandra Andersson
Jag har kärlek och vänner och det är mer än vad många andra har.