Under den sista Kinaresan fick mina luftvägar sig en rejäl törn. För den som inte har varit i den här delen av världen, upplevt de luftföroreningar som råder, är det nog svårt att förstå hur illa det egentligen är ställt. Att bilar tvingas köra med dimbakljusen på trots att klockan är tidig eftermiddag. Att från åttonde våningen på hotellet knappt se gatljus eller livet på gatan nedanför. Att tvingas stanna inomhus för att hälsorisken med att gå ut är alldeles för stor. Det är den krassa verkligheten.
"Löser jag då världens miljöproblem genom att skölja och sortera mjölkpaket?"
Kanske inte, men det sorterade mjölkpaketet bidrar absolut till en bättre närmiljö. Nej, det är vår omättliga konsumtion som är den stora boven. Är det verkligen nödvändigt att köpa den allra senaste modellen av platt TV? Behöver vi verkligen årets julklapp, en robotdammsugare? Och var ligger rimligheten i att det blir billigare att köpa en helt ny cirkelsåg än att lämna in den gamla klingan på slipning?
När den oberoende forskarvärlden så entydigt beskriver symptomen och konsekvenserna av vår konsumtion, var den kommer leda oss, då måste vi väl ändå tro dem? För om något ser ut som en anka, går som en anka och dessutom låter som en anka, då är det förmodligen en anka. Så om orsaken till vår globala uppvärmning kan ju inte råda någon tvekan.
Jag, och min egen närvaro i Kina, är naturligtvis en bricka i detta väloljade konsumtions maskineri. Och länder som Kina svarar bara upp mot ett behov, mitt och ditt behov av att konsumera mer och billigt.
Jag sneglar på skärmsläckaren till min nya mobil och kontrasten kan egentligen inte vara tydligare, treåriga barnbarnet med de pigga ögonen och världens härligaste leende, förevigad i en av världens främsta konsumtionsvaror.
Är det hon som får betala priset?
Mikael Karlsson
Det sorterade mjölkpaketet bidrar absolut till en bättre närmiljö.