"Vad du ser trött ut?" Har du fått den kommentaren nån gång? Jag har det och det finns få saker som gör mig så irriterad. Jo tack, jag vet. Jag såg det när jag steg upp i morse så jag har bankat handflatorna mot kinderna för att få upp blodcirkulationen lite. Gjort gymnastik med munnen och spärrat upp ögonen. Efter att ha hållit på så en stund har jag sett mig i spegeln igen och tänkt... sådärja, det är inte så illa ändå. Nu ser jag ju nästan lite pigg ut. Jag går omkring och känner mig lite pigg tills den där kommentaren kommer. "Vad du ser trött ut?" Och plötsligt faller kinderna ihop och ögonlocken ramlar ner.
Men allvarligt. Varför är vissa människor så brutalt ärliga? Och i det här fallet lika förbaskat pigga som ärliga. Kan dom inte bara vara pigga för sig själva och låta mig vara trött ifred? Och av vilken anledning fäller man en egentligen sån kommentar? Det kan ju knappast vara för att glädja en medmänniska. Av omtänksamhet? Skulle inte tro det. Om det inte är din mamma som säger det förstås. Men om vi bortser från mammor (som för övrigt tillsammans med närmaste familjen får säga så) väntar sig knappast de flesta vad-du-ser-trött-ut-människorna att få veta orsaken. Dom bara meddelar det i all hast. Som ren information till omvärlden. Som om vi tröttisar inte redan visste det.
Kan det inte bara vara tillåtet att ha en trött uppsyn ibland? Utan kommentarer. Det är liksom mitt ansikte du pratar om. Låt det vara ifred. Berätta en rolig historia istället. Eller bjussa på en kopp kaffe. Eller var bara tyst och vänta. Ge ansiktet lite tid så ska du se att det vaknar till liv. Och om det inte gör det... gilla läget. Trötta ansikten måste också få ha en plats i samhället. Och om du som jag har ett trött ansikte ibland, stå på dig. Hävda din rätt. Alla människor kan inte ha rödrosiga kinder och uppspärrade ögon varje dag. Gäsp och punkt.
Lena Långdahl
Kan det inte bara vara tillåtet att ha en trött uppsyn ibland?