Det är märkligt vad en ickefungerande nässkiljevägg kan ställa till med. Att sova med mig kan vara både stökigt och bökigt. Jag har sökt sätt att öppna andningsvägarna på bästa möjliga sätt vilket medfört att jag möblerat om i sängen, kastat mig fram och tillbaka hit och dit och levt rövare. Maken har väl inte tyckt att det varit optimalt alltid, så att säga. Dessutom har jag både snarkat och grymtat i sömnen. Mysigt!
Så kom det då. Samtalet med stort S. Jag tjoade i luren ”jajjemen, låtom oss möblera om min näsas innandöme!”
Måndagen kom och jag sövdes ner med en krokig innernäsa och vaknade upp med en rak men sårig och eländig innernäsa och en tre gånger så stor ytternäsa.
Och efter den dagen har jag tänkt mer på min näsa än vad jag tänkt på något annat organ i min kropp, men har även skapat en inte helt sund relation till min nässköljsspruta. Jag vet exakt hur den perfekta blandningen av kroppstemperat vatten och bordssalt ska blandas och jag längtar till de uppskattningsvis fyra minuterna per dag då jag sköljer min näsa. Fräser, spottar och snyter. Ren njutning.
Snart är näsan läkt. Det syns ingenting på utsidan, den är fortfarande rund och lite krokig tack och lov, men det är insidan som räknas, eller hur? Nu sover jag lugnare och vaknar piggare. Jag hade tur som hann opereras innan kliniken flyttas till Umeå.
Jag fick ett fantastiskt bemötande av personalen både före och efter operation och jag kan bara beklaga att inte fler kommer att kunna få hjälp här, på plats.
Så tack öron-näsa-hals-kliniken vid Skellefteå lasarett, ni har varit till stor hjälp och jag hoppas med hela min näsa att nedläggningsbeslutet kommer att ändras.
Linda Olsson
Hoppas med hela min näsa att nedläggningsbeslutet kommer att ändras.