Foto: Christine Olsson/TT.
Snart börjar semesterveckorna. Och det är inte bara ett tillfälle att slippa jobba, det är också ett tillfälle att göra nästan ingenting. För finns det något bättre än att göra ingenting? Skulle inte tro det va? Nej, precis. Men några saker tänker jag envisas med att göra ändå.
Läsa, givetvis. Jag håller på att gnaga mig igenom Nick Soulbys "We sing a new language". En bok som går igenom Sonic Youth-gitarristen Thurston Moores alla inspelningar vid sidan av Sonic Youth. Det är ett projekt i sig att läsa boken, och ett ännu större projekt att hitta och lyssna på bara en bråkdel av alla skivor han medverkat på. Det är intressant, det är lärorikt, men det är samtidigt hårt arbete att läsa, leta och lyssna. Fast det är ju det ledighet är till för.
Ligga ihopknycklad i soffan och se några filmer är ganska högt på listan. Jag försöker se "Escape from New York", "Mad Max 2: The Road Warrior" och "Warriors" minst en gång per år. Och oftast är det under semestern som tiden finns. Tyvärr delar inte alla i mitt hushåll min perfekt avvägda filmsmak där våld, slafs, pang, boom och 1980-talets syn på framtiden är ledord och det som räknas. Så det blir till att vara listig för att få tillgång till dessa finkulturella mästerverk.
Och sist men inte minst kommer jag givetvis att lyssna på all musik jag inte orkat med när hjärnan varit nedsläckt av skiftarbete. Den mentala dimman släpper sitt grepp och tonerna och ljudet penetrerar en utvilad fräsch reptilhjärna. Hungrig, vetgirig och oerhört understimulerad, men på sommaren vaknar den och suger i sig svår musik, oljud och dissonans likt en uttorkad disktrasa lapar i sig solkigt vatten. Det är som att bli född på nytt. All energi och ork som inte funnits resten av året koncentreras till semesterveckorna och det är det som jag lever för.
Dennis Fahlgren