Foto: TT/Bildmontage.
Att den lilla krabaten är irriterad, det råder det ingen tvekan om. Med ett skarpt tjattrande låter han mig förstå, att i mitt eget garage, där har jag inget att göra.
Med stor frenesi flyger han runt, än sitter han på takfoten, än på den faluröda panelen strax ovanför dörren. Ibland hovrar han likt en kolibri bara någon meter från mitt huvud, allt i ett försök att dra uppmärksamheten bort från sitt bo under plåten vid takfoten. Att jag med sansad stämma bedyrar att mitt enda syfte i garaget är att hämta gräsklipparen, det verkar knappast lugna det lilla flygfäet.
Jag är ingen ornitolog men jag gissar att paret rest långt bara för att häcka vid vår stuga i Fällfors. Med sitt vackert roströda bröst, sina lika vackert tecknade stjärtfjädrar, är det ingen fågel jag känner igen från vinterns fågelbord. Vilka är de?
Trots att det mobila bredbandet äntligen fungerar i Fällfors så kommer jag en stor del av dagen att sväva i okunskap. För utan egen fågelkunskap, utan något konkret att söka på, är internet en ocean av kunskap i vilken man lätt drunknar utan att egentligen hitta något svar. Otaliga Domherrar på julkort flimrar förbi på skärmen innan jag till slut ger upp.
Märkbart irriterad över att inte ha hittat lösningen hämtar jag kaffe. På väg genom hallen ser jag något i ögonvrån som får mig att tvärnita. Där hänger ju svaret sedan ett par år tillbaka och jag har själv spikat upp det på väggen. Två små tavlor köpta på loppis, två gamla kopparsnitt, båda föreställande fåglar där en är identisk med vår gäst vid garaget.
Under bilden finns det jag behöver, en svag blyertsanteckning som säger Gartenrotschwanz. Med ett konkret sökord så kan jag nu officiellt önska er välkomna, ni som flugit hela vägen från Centralafrika till vårt garagetak i Fällfors,
Herr och Fru Rödstjärt.
Mikael Karlsson
Jag gissar att paret rest långt bara för att häcka vid vår stuga i Fällfors