Jag har varit på en hel del dejter i mitt 23-åriga liv. Biodejter som har varit tråkiga, tysta och obekväma. Andra ordinära dejter på finrestaurang där jag knappt kan lista ut vilken gaffel jag borde använda. En gång var min dejt så pass bakfull att han var tvungen att lämna middagen för att spy på toaletten.
Jag skulle nog kunna skriva en hel bok om dejter som gått fel, samt mindre fel, så det känns lite finurligt att den allra bästa dejten jag varit på var den som skedde helt spontant utan någon planering. Allt började i en bar i östra London. Jag hade beställt vin åt mig och min väninna, de två killarna bredvid hade beställt en öl var. Av misstag råkade jag betala deras dryck, så de erbjöd sig att betala våra. Och det var så vi träffades.
Inte så lång tid senare stötte jag på en av dem igen, då det visade sig att vi jobbade väldigt nära varandra. Vi gick ner mot Themsen och köpte de dyraste varmkorvarna jag ätit i hela mitt liv. Efter det fick jag en impuls och sprang in i en arcade (spelhall) där de hade bumpers cars (radiobilar). Där inne förvandlades vi till två femåringar varpå vi gick till en Zoltan-maskin och fick varsitt fortune-kort.
Solen började sakta gå ner över London medan vi promenerade genom parker, förbi Buckingham Palace och genom West End. Vi stoppade vid Trafalgar Square. Vid det här laget var det alldeles mörkt samtidigt som den kanadensiska ambassaden och fontänen lyste upp omgivningen. Där satt vi och diskuterade nymånen på himlen. Mitt i en mening kysste han mig, sittandes på Londons vackraste fontän framför alla som satt runt Trafalgar Square. En film hade förmodligen inte kunnat göra det mer perfekt än vad det var i det ögonblicket. Det fick mig verkligen att inse att de mest magiska stunderna sker spontant, du kan varken leta eller jaga dem. Universumet har en plan.
Jasmine Said
Jag skulle nog kunna skriva en hel bok om dejter som gått fel.