Den 9 september i år går Sverige till val. Nu är det vi medborgare som bestämmer hur riket, landstinget och kommunen ska styras de kommande fyra åren.
Ett land och en stat kan styras på en mängd olika sätt. Enligt den brittiska tidskriften The Economists demokratiindex finns fyra huvudgrupper av styrelseskick i världen: auktoritära regimer, hybridregimer, demokratier med anmärkningar samt fullvärdiga demokratier. Längst ner på idexlistan, det vill säga absolut längst ifrån demokrati, finner vi den autoritära staten Nordkorea. Listan toppas av Norge följt av Island och Sverige. Jag vågar nog påstå att det knappast finns någon svensk medborgare som vill att vi ska byta plats med Nordkorea.
Demokratins födelse i riket Sverige kan vi härröra till den 24 maj 1919 då den allmänna och lika rösträtten för män och kvinnor blev en realitet. Rösträttsreformen var ingen självklarhet utan genomfördes efter många års kamp. I dag tar vi den för givet, men så är det givetvis inte. I många auktoritära stater fängslas och i vissa fall dödas människor som förespråkar frihet och demokrati. Om vår demokratin ska ha en framtid behöver vi engagera oss. Demokrati är inte något man erövrar och sedan bara kan ta för givet. Det är en ständig process som inte överlever utan demokratiska medborgare.
Allt för många säger att de inte är intresserade av politik. Men de allra flesta är intresserade av att vägarna blir plogade under vintern, att skolan utbildar våra barn, att äldreomsorgen tar hand om våra gamla, att rättssystemet klarar av att hantera brottsligheten, att sjukvården finns där när vi blir sjuka – allt detta är politik. Om vi inte tar politisk ställning kan vi inte heller försäkra oss om att samhället fungerar på ett tillfredsställande sätt.
”Om inte medborgarna tar det demokratiska ansvaret kommer definitivt någon annan kraft att ta över.”
I dag när vi överöses av propaganda och så kallade alternativa fakta måste vi vara försiktiga. Källkritik har blivit ytterst viktigt för att vi ska kunna fatta riktiga beslut. För det är faktiskt vi medborgare som har det yttersta ansvaret för att demokratins lampa ska lysa starkt. Det är ett ansvar som vi alla och en var bär på. En demokrati utan folkligt förankring och stöd är inte längre en demokrati. Om inte medborgarna tar det demokratiska ansvaret kommer definitivt någon annan kraft att ta över.
I morgon startar Norran en artikelserie där de lokala partiföreträdarna tar oss med på en resa till Skellefteå 2030. Åtta lördagar ska respektive partiföreträdare ger oss en bild av hur just deras parti skulle vilja forma Skellefteå de närmsta tre mandatperioderna. Vem är trovärdigast? Vilken framtidsvision tilltalar dig? Det är du som medborgare som bestämmer, valet är ditt.
Nu uppmanar jag alla att ta sitt demokratiska ansvar och rösta i höst – ett lågt pris för att få leva i ett fritt samhälle.