STOCKHOLM 20140613 Kranar för sjövatten och färskvatten vid en kolonistuga Foto: Fredrik Sandberg / TT / Kod 10080
Jag sitter länge vid köksbordet i vår stuga, sitter och funderar på om det verkligen är över för den här gången? Var tog den varma sommaren vägen?
Många av oss är alltid lika optimistiska inför vad vi ska hinna med under sommaren. Visst finns det något märkligt i vår uppfattning om sommarens längd? Många undersökningar visar att vår uppfattning om sommarens längd inte är verklighetsbaserad, den bygger mer på en längtan än på förnuft. En undersökning pekade på att om man tänkte på årets tolv månader likt klockans tolv timmar var det enklare att förstå hur lång sommaren egentligen är, det vill säga drygt tre timmar om vi har tur. Men vill man det? Vill man verkligen ha dessa kalla fakta framför sig i slutet av maj? Inte jag i alla fall.
I min hand vilar nu det som absolut markerar att sommaren är över, nämligen huvudnyckeln till det inkommande vattnet i vår stuga. Min svärfar kände förmodligen samma vånda, för på skaftet till denna nyckel har han skrivit en kortfattad text, en text som med kuslig exakthet beskriver det jag känner just nu. Där står nämligen ”sommar av”. På andra sidan står det visserligen ”sommar på” men dit är det ju för tusan åtta timmar kvar!
Nu finns inga ursäkter längre, allt annat är bortplockat och fixat. Jag äntrar stegen ner i den mörka, kalla brunnen där jag sakta vrider ventilen mot ”sommar av”. Sommaren vill inte ge vika så lätt, men jag kan inte bestämma om det är mitt sinne eller kranen som går tungt. Till slut upphör dock det svaga susandet i rören, backventilen öppnas och ut rinner sommarens sista droppar.
Mitt agerande får genast en konsekvens, på en timme sjunker temperaturen från tolv till sex grader och ett ilsket regn piskar fram i den kalla nordanvinden.
Söndagen den 21 september vred jag av sommaren och nu återstår bara att plocka fram snöskyffeln.
Mikael Karlsson
På en timme sjunker temperaturen från tolv till sex grader.