Akta dig, du välter den varma grytan! Se upp, kastrullen brinner! Alexandra, mikron luktar bränt, vad har hänt?
Det är vardag för mig när jag får för mig att bli vara kock. Musiken skruvas upp och det tjuts till Camila Cabellos Havanna och Despacito.
Katten flyr köket så fort jag drar på mig förklädet och intar platsen under soffbordet. Pojkvännen kollar direkt på hämtmatssedeln från pizzerian men jag står där nöjd med en slev i handen och tjuter till Havanna.
Fem minuter senare är jag less och kollar en grej på datorn eller fixa något medan pannan puttrar. Som ni förstår, när väl brandlarmet satt igång är det kol jag bjuder på.
Jag har fem maträtter: värma matlådor, varma mackor, potatis-och löksoppa, omelett och fil med flingor.
Så jag blir lite avundsjuk när jag blir satt att göra sallad medan pojkvännen helt plötsligt dragit ihop en riktigt god köttbit med en fantastisk potatisgratäng till oss. Hans middagar till oss slår mina med hästlängder.
Så är det där med handlingen. Jag går runt mellan hyllorna på Ica i Skelleftehamn med ett stort leende och slänger ihop lite grejer på måfå, ingen aning om vad som hör ihop med vad.
Och jag blir lite väl kaxig när jag handlar och hjärnan går på högvarv.
Klart jag fixar att göra lax med pesto, det kan inte vara svårare än värma en matlåda.
Ett brandlarm senare och en granne i dörröppningen som frågar om allt är okej, inser jag att det kan jag inte alls.
Det är säkrast och mer ekonomiskt när jag håller mig till juice- och tidningshyllan på affären.
Med alla dessa kvaliteter trodde jag att jag skulle bli portad från köket så det är lite av en chock att jag har någon vid bordet när jag bjuder på brända varma mackor.
En fantastisk karl som låtsas att det är gott. Som snällt tackar nej till en extra portion med kommentaren att han åt så mycket till lunch på jobbet.
Alexandra Andersson
”Jag blir lite väl kaxig när jag handlar och hjärnan går på högvarv.”