I dag är det fettisdag och enligt statistiken kommer mer än hälften av svenskarna att trycka i sig en vetebulle fylld med mandelmassa och grädde. Jag kommer inte vara en av dem.
Jag är väldigt förtjust i traditioner och lite mindre förtjust i semlor, men den stora anledningen till dagens bojkott är att jag ägnat hela den gångna natten åt att tillverka ett femsiffrigt antal semlor. Beroende på hur tidigt du läser det här så har jag antingen just gått och lagt mig eller så står jag fortfarande kvar vid bakbordet och i vilket fall så är en semla det sista jag är sugen på.
Hos mig finns det andra ”matdagar” som är viktigare. Den 25 mars äter jag till exempel alltid våfflor och den 13 december måste innehålla minst en halv påse lussekatter. Och lika säkert som att midsommarafton är kall och infaller i juni så står Västerbottenspajen och jordgubbarna där när vi dukar upp till vårt årliga knytkalas.
Nu för tiden har många maträtter och råvaror sin egen dag i almanackan, men det utesluter ju inte att man ändå hittar på några till. För ett och ett halvt år sedan firade kompisgänget ”4th of july”. Inte för att USA är våra drömmars land, utan för att vi helt enkelt var sugna på grillade hamburgare, pommes frites, cheddarost och Key lime pie.
I fjol pyntade vi istället i rött och grönt och slog till med en trerättersmiddag med smaksättare som kanel, spiskummin, honung, apelsin, mandel, mynta och saffran för att uppmärksamma Marockos nationaldag den 30 juli.
Så även om jag skippar semlan i dag så har jag många goda matdagar att se fram emot. Vissa är nationella, andra högst interna och den första infaller redan nu på måndag. Då blir det såklart ”Sladderkakor”, en födelsedagstradition jag haft så länge jag kan minnas.
Elisabeth Eriksson
13 december måste innehålla minst en halv påse lussekatter.