STOCKHOLM 20071022 En pojke spelar dataspel, krigsspel, p sin dator hemma i sitt rum. Foto Leif R Jansson / SCANPIX / kod 10120
Vi som i dag utgör den del av befolkningen som av lång levnad och erfarenhet blivit gråhåriga, fick tidigt lära oss att man aldrig sparkar på den som redan ligger. Detta gällde både i den bokstavliga och bildliga betydelsen.
In real life, (irl) som den yngre generationen skulle uttrycka det, har vi under senare år fått uppleva många sparkar mot just den som redan ligger. Med dagens omedelbara filmteknik har vi ofta kunnat se dessa helt förfärliga våldshandlingar. Utövarna känner i många fall inte ens den misshandlade person som man är beredd att utdela en dödlig spark emot.
Jag ställer mig frågan hur ett sådant hat mot en medmänniska kan uppstå. Är det grupptrycket i det destruktiva gänget, vuxna som fysiskt eller mentalt svikit det lilla barnet, bedövande droganvändning, utanförskap och sysslolöshet eller överkonsumtion av våldsbaserade dataspel? Kan det vara den urbana trenden att packa ihop största möjliga antal människor på minsta möjliga kvadratmeteryta, där djungelns asfaltslag får råda? Säkert uppstår hat i en blandning av allt detta, men jag är säker på att även den egocentrerade tidsanda vi lever i har en avgörande betydelse.
Vi befinner oss i ett samhällsklimat där det blivit möjligt att i rent vinstsyfte ge små dagisbarn vatten och bröd till mellanmål och maximera antalet blöjor till dementa åldringar. Det är också en variant av sparkar som inte bygger på hat mot dem som kryper eller ligger, men på extrem girighet. I mina ögon är det ett minst lika svart samhällsspöke.
Ni minns säkert 80-talskampanjen med en bild av en hand som hade texten ”Rör inte min kompis”. Nu har det gått så långt att jag anser att vi behöver en fotkampanj på rockslaget med den självklara texten: ”Sparka inte på den som redan ligger”.
Christina Ohlsson
Jag ställer mig frågan hur ett sådant hat mot en medmänniska kan uppstå.