En växande irritation, en insändare, en förtvivlad trebarnsmor, några till engagerade personer och en strålande idé. Det var allt som krävdes för att jag skulle gå igång. Den strålande idén hade dock en hake, tiden var knapp och vi saknade polisens tillstånd. Vad händer om vi inte hinner få tillstånd men kör ändå?
Jag ringer min bror och tillika polis. Han läser med myndig stämma högt ur förordningen gällande rätten att demonstrera. Rätten att offentligt demonstrera är starkt skyddad i svensk lag. Det skall mycket till för att polis ska gå in och skingra en demonstration, även om den saknar tillstånd.
Tänker du marschera på allmän väg så är det väl närmast trafikförordningen som mina kollegor i Skellefteå kan ha åsikter om. Men börjar du kasta kommunens gatstenar, då är du i en ocean av problem. Handläggningstiden kan ta en vecka och vi hade fyra dagar på oss. Min bror summerar: ” Om du söker ett tillstånd nu och inte får det i tid, då har du förbrukat möjligheten att spela dum och ovetande i ett rättsligt efterspel. Straffet kan bli dagsböter.”
Civil olydnad är inget som håller mig vaken, det gör dock den växande irritationen. Men en olaglig demonstration kunde äventyra syftet vi ville uppnå. En annan engagerad person som också delade min irritation tvekade inte. Med stor beslutsamhet trampade han iväg ner på polisstationen. En glad överraskning, vi fick tillståndet på stående fot. Men en fråga fick honom att tveka en kort stund. ”Hur många är ni som tänker demonstrera?” Han tyckte sig ta i från tårna och svarar: ”150 personer!”
Tack alla ni 700 personer som anslöt uppe vid vårt sjukhus. Att vi tillsammans kunde genomföra en lugn och stillsam manifestation genom att bilda en mänsklig ring kring vårt lasarett. En symbolisk handling för att visa att vi faktiskt bryr oss om vårt gemensamma sjukhus.
Mikael Karlsson
En symbolisk handling för att visa att vi faktiskt bryr oss om vårt sjukhus.