När vi lämnade Burträsk flyttade vi ifrån många gamla vänner och goda grannar. Däribland mina två ”spelbröder” Åke och Kenneth. I min saknad efter dem gav jag bort större delen av mitt notbibliotek och trodde att jag stängt fiollådan för gott.
Idag blir ”Fiolen min” lika glad varje gång den får följa med och skapa musik tillsammans med femton nya vänner och musikutövare. ”Ni har hamnat i en riktig spelhåla” som Helen, en av deltagarna, uttryckte saken. Det hela började med en nybörjarkurs i fiolspel och har utvecklats till ett musikgille, som i dagarna döpts till ”Rompdrage”. Namnet har vi lånat av Mikael, en av musikanterna, som inspirerad av ett barndomsminne komponerat en låt med samma namn.
Mitt intresse för skrivande enbart för mitt nöjes skull, vaknade under en kurs på Edelvik. Vi var några pensionärer som under ett år hade nöjet att få ingå i en grupp med ungdomar ur den ordinarie folkhögskolekursen. Det var en upplevelse att tillsammans med skrivande ungdomar få utbyta tankar runt våra texter. Tack ”fröken” och vännen Lisa för alla välplanerade lektionstimmar!
Som tur är, är vägen till gamla vänner aldrig lång.
Efter ”examen” på Edelvik bildade vi seniorer en skrivcirkel på Nävarnas Hus. Där odlade vi en gemenskap i vårt skrivande som jag hade svårt att flytta ifrån. Som tur är, är vägen till gamla vänner aldrig lång. I Malå har jag haft lyckan att hitta nya skrivvänner i en sedan många år etablerad grupp som heter Kalejdoskop. Vi träffas en gång varje månad för gemensamma projekt i skrivkonstens tecken.
Vikten av ny och gammal vänskap kan aldrig överskattas. Som en påminnelse om våra äldsta vänner Gunilla och Stellan har vi en ljuslykta i form av ett kristallhjärta, och på kylskåpsdörren sitter ett vackert handskrivet kort från á Eva med de värmande orden: ”Om vänner är jag rädd”.
Christina Ohlsson