Diskussionerna om villkoren för landsbygd kontra stad verkar äntligen blivit tillräckligt högljudda för att nå fram till riksdag och regering. Det tog tid och för att budskapet skulle nå fram krävdes det att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Det är nämligen bland missnöjda arbetare på landsbygden som regeringspartierna tappat flest röster. Det finns varken rättvisa eller logik i att vi som bor i kommuner med den högsta kommunalskatten också ska leva med den sämsta servicen.
På tal om fördomarna om oss norr om Dalälven läste jag för ett tag sedan en artikel kring tv-programmet ”Vem bor här”. Ett i grunden underhållande och oförargligt program där inte ens någon av deltagarna blir utröstad, vilket är unikt i dagens reality-tv.
Det jag reagerat på är programledaren Malin Olsson som i en intervju kring programmet har sagt följande: ”Den här säsongen har vi nästan överträffat oss själva. Vi har varit längre norrut än vi brukar, ända uppe i Umeå. Vi var nyfikna på vilka trender som råder där uppe, men det var ingen skillnad”.
Tv-teamet hade tagit sig ”ända upp” till Umeå, 64 mil norr om Stockholm. Om de mot förmodan skulle farit ännu längre norrut är det 75 mil och hela Lappland kvar av Sverige.
Om de mot förmodan skulle farit ännu längre norrut är det 75 mil och hela Lappland kvar av Sverige.
Väl framme vid ”världens ände” kan man undra vilka trender de hade förväntat sig? Trodde de att Umeå bestod av kåtor och jordkulor eller var de ute efter smaklösa ”white trash”-hem?
Hallå ”där nere”! Det var väl tur att ni tog er så långt norrut, som till Umeå så att ni själva kunde konstatera att ”det var ingen skillnad”.
Till våra politiker vill jag säga: Lär av Malin Olsson och ”Vem bor här?”. Överträffa er själva och kom och se hur vi har det hemma hos oss. Vi är vanliga skattebetalande människor med alldeles vanliga behov och rättigheter.
Det är ingen skillnad!
Christina Ohlsson