Som Fågel Fenix reste sig ur askan utvecklades vårt land från ett fattigsverige till en välfärdsstat. Min efterkrigsgeneration föddes in i ett växande folkhem som byggde på kollektiva lösningar, naturtillgångar och utbildning. Framtidstron stod på fast grund och tanken på att något varit bättre förr var helt otänkbar.
Den stolta Svenska Posten inledde i juni 2009 ett parförhållande med Post Danmark och fick namnet Postnord. Det blev ett ”äktenskap” som vållat många bekymmer, kostat skattebetalarna mycket pengar och irriterat många medborgare. Posten är inte längre att lita på. Brevlådorna är reducerade till antalet och brev och försändelser har en tendens att försvinna. Postkontoren är ett minne blott och frimärken köper man i livsmedelsaffärer.
Tanken på att något varit bättre förr var helt otänkbar.
Ett annat irritationsmoment är apoteken som också avreglerades 2009. De blev många fler till antalet och utvecklades till butiker för hygien-, skönhets- och hälsopreparat. Någonstans måste det uppstått ett fel då apoteken väldigt ofta tvingas restnotera livsviktiga receptbelagda mediciner. Ett återkommande fenomen som hotar folkhälsan.
En annan fundering gäller banken som för mig alltid varit förknippad med pengar. Deras ovilja att hantera kontanter är därför fullständigt obegriplig. Som en följd av detta har delar av handeln börjat vägra att ta emot betalning med sedlar och mynt. Därmed har en stor grupp äldre, funktionshindrade och nysvenskar fått det svårare att själva klara sin vardagsekonomi.
Förr sa vi att det som gick riktigt bra ”gick som tåget”. Det säger vi inte idag!
När jag inte kan lita på att posten delar ut min post, apoteken inte kan leverera min medicin, banken inte längre vill ha mina pengar och tågen sällan kommer i tid blir jag motvilligt tvingad att konstatera:
”Det var bättre förr.”
Christina Ohlsson