Under de senaste femton åren har jag haft en sängkamrat kallad Setup. Den blåser luft ner i andningsapparaten och omöjliggör alla former av störande snarkningar. Tack vare den kan jag numera dela sovrum med Bertil som jag varit lyckligt gift med sedan femtio år tillbaka.
Innan Setupen kom in i vårt liv hade vi låtit specialbygga en snarkvägg rakt igenom dubbelsängen. Min ljudliga och i grunden mycket goda sömn innebar nämligen stora problem för Bertils betydligt sämre dito.
Olägenheten blev som störst när vi var på resa och Bertil efter några dagar började visa tydliga tecken på rödögd sömnbrist. Det hände att vi, efter några nätter i dubbelrum, bad om var sitt enkelrum. Semesterresor kan ju vara påfrestande, och av hotellpersonalens medlidsamma blickar förstod vi att de trodde att vårt förhållande fått ett plötsligt slut.
För några veckor sedan var jag kallad ner till NUS i Umeå för andningskontroll. Där fick jag träffa en vänlig sjuksköterska som log när hon såg min gamla snarkapparat. ”Den behåller jag och lämnar in till ett medicinskt museum”, sa hon.
Det hände att vi, efter några nätter i dubbelrum, bad om var sitt enkelrum.
Min nya apparat är mindre än hälften så stor, innehåller en vattentank och har på framsidan en tydlig display. Under den detaljerade genomgången fick jag veta att den skulle kopplas upp till ”Molnet”. En digital finess på nätet som möjliggör inställningar på distans och kontinuerlig övervakning av mitt sängliv.
Ännu är inte undrens tid förbi. Varje morgon kan jag avläsa ett stort antal parametrar som talar om hur gott eller ”ogott” jag sovit och vad jag har haft för mig under natten. Mest förvånad är jag över informationen om att jag i snitt har en ospecificerad ”aktivitet” varje timme. Spännande!
Det står inte skrivet i stjärnorna vad jag har för mig, för mina nattliga äventyr är sparade i ett moln.
Christina Ohlsson