Det händer allt oftare att mitt skratt fastnar i halsen och att hakan faller ner. Förvånad, förfärad och förundrad är bara några av ”för-orden” som köar i mina tankar.
Jag tror att det började med vallöftet om en ogenomtränglig mur, 70 mil längre än den i Kina och självklart mycket högre. Nästa steg var små barn som slets från sina föräldrar och låstes in i stora burar. Jag har också tappat räkningen på hur många internationella avtal som brutits, med kärnvapenupprustning och handelskrig som följd. Klimatuppvärmningen är numera ”fake news” och det är fritt fram för vem som helst att börja betrakta kol och olja som förnybara energikällor. Allt under parollen ”Let's make America great again!”.
För att göra Amerika, inte bara stort igen utan ännu större, erbjöd han sig att köpa delar av en suverän stats landområde. Och inte nog med det, han blev så sur och förorättad av ett nej att han vägrade att fara på ett sedan länge planerat kalas hos ägarna.
Börjar mer och mer likna en impulsstyrd femåring i trotsåldern.
Jag undrar ofta över hur vi hamnade i en tillvaro där en av världens mäktigaste män, öppet och utan omsvep kan uttala sig rasistiskt och antifeministiskt, hävda att seriösa journalister är fiender som publicerar påhittade nyheter och att vetenskapligt bevisade resultat är alternativa sanningar. Och fortfarande ha anhängare!
Med alla klaver - Trump börjar mer och mer likna en impulsstyrd femåring i trotsåldern som skriker ”jag SKA ha en elefant!” och hoppar jämfota när han inte får som han vill.
Den 2 november nästa år är det presidentval i USA. Kampen står mellan Trumpanhängarna och den växande rörelsen ”Make Amerika clean again” .
Mitt hopp står till att stora tvättstugan ska vara öppen på valdagen så att det amerikanska folket har möjlighet att tvätta den smutsiga byken ren igen.
Christina Ohlsson