Det hela började med att vi packade upp våra sista flyttlådor, de som stått i förrådet i ett år. I en av dessa fanns min dotters dockskåp med full inredning från 1970-talet. Där fanns även några gamla möbler och fem små dockor från min barndoms dockskåp på 1950-talet.
Allt var helt och fint då våra barn aldrig varit det minsta intresserade av dockor. Jag minns min förfäran när jag såg vår äldsta dotter redan första julen tömma sitt nya dockskåp på möbler och ställa in några kameler och en fårhjord från julkrubban.
Ett rum fick bli hunddagis och ett annat blev stall. ”Dockor kan jag ta fram någon dag när jag ska leka dagmamma,” sa hon.
Bara någon dag efter vår försenade uppackning fick jag se ett gammalt dockskåp i en secondhandbutik.
Kanske köpte jag det mest av nostalgiska skäl då det innehöll en blåmålad sliten köksinredning och en handskuren badrumsinredning. Allt gjort i trä.
Om solen strålat hade jag nog packat ner allt igen, men detta inträffade just när sommarens regnperiod inföll. I brist på sysselsättning ställde jag upp de två dockskåpen på ett skrivbord och började fördela möblemanget.
I exakt den stunden blev jag fullständigt trollbunden. Jag bestämde att det äldre skåpet skulle inredas så som jag minns mitt hem på 1940- och 1950-talet.
I det skåpet bor nu mina fem gamla flickdockor i ett feministiskt kollektiv. De är evigt unga trots att jag räknat ut att de alla gott och väl uppnått pensionsåldern. Här om dagen var min och deras lycka total när det anlände en beställd järnspis i skala 1:12.
Jag börjar nu inse att mitt äldsta dockskåp snart är färdiginrett. Återstår möjligen att fixa handdukar till badrummet. Skåpet från 1970-talet behöver kompletteras med en skinnsoffa och en stereoanläggning, men vad gör jag sedan?
Kan man i min ålder ha tre dockskåp?
Christina Ohlsson
I exakt den stunden blev jag fullständigt trollbunden.