”Minns i november den ljuva september” sjöng Per Myrberg på 1960-talet.
Men ”mittemellan-oktober”, vem besjunger den? En tid i slutet av hösten när träden skakar av sig sina färgglada löv och mörkret breder ut sig.
En månad när det är för tidigt att börja vänta på den vita snön och för sent att bita sig fast i sommaren. Nu kan inte ens infravärmen i uterummet åstadkomma en försonande temperatur.
Som överlevnadsstrategi intalar jag mig att jag egentligen är en ”mysa i höstmörkretmänniska”. Men det är antagligen en tanke lika sur som rävens ord om rönnbären.
Vad finns det då att fira i oktober? Kollar i almanackan och ser att det varit ”internationella barndagen”. En enda barndag? Om jag fick bestämma skulle det vara en självklarhet att barnen var i centrum årets alla dagar. ”Sober october” är bra för alla, och det vore inte fel om åtminstone alla barnfamiljer kunde sätta ”sober” framför årets alla månader.
Det var Kanelbullens dag onsdagen den fjärde. Nog vore det en nyttig idé att äta bullar bara en dag om året, förutsatt att man fick dispens för några semlor under fastan.
FN-dagen ska firas den tjugofjärde. Tänk om generalförsamlingen då kunde upplösa vetorätten i säkerhetsrådet. Att Frankrike, Kina, Ryssland, Storbritannien och USA, var för sig, kan avslå varje misshaglig åtgärd är en rättighet som ofta förlamar FN:s möjligheter till ett aktivt fredsarbete.
Efter en solfattig sommar och regngrå höst känns det ovanligt långt till vintersolståndet, trots att vi får tillbaka vintertiden och en extra sovmorgon i slutet av månaden.
Men håll ut och ”spar dina tårar, vi vet ju att vårar ska följa, följa, följa, följa”. Trösterika ord som avslutar den ovan påbörjade höstvisan.
Med vänligaste oktoberhälsningar.
Christina Ohlsson, Malå
Efter en solfattig sommar och regngrå höst känns det ovanligt långt till vintersolståndet.