Jag blev väldigt förvånad när jag hörde invånare i landets rikaste kommunen Danderyd, med en av de lägsta kommunalskatterna, klaga över hotet om några ören i påslag. Det skiljer nämligen sex kronor mellan dem som betalar den högsta och den lägsta kommunalskatten i Sverige. Öteråker betalar minst, runt 29 kronor, medan Dorotea ligger högst med strax över 35 kronor för varje intjänad hundralapp. Som salt i såren kan jag intyga att det inte är i Dorotea man har den bästa servicen.
”Ett Sverige som håller ihop” är den valslogan som verkar ha godtagits av alla riksdagspartier. För att ge orden ett försvarbart innehåll krävs det en betydligt mer genomgripande politik än att lätta på strandskyddet och gräva ner bredband. Lär av Norge och låt varje län få behålla delar av den vinst som naturresurserna genererar. Ett annat alternativ är att staten träder in och fördelar våra gemensamma tillgångar på ett rättvisare sätt.
Till alla som betraktar vår landsända som den tärande kan jag påminna om att det var våra vattenfall, vår skog och våra gruvor som en gång byggde landets välfärd. Exploateringen fortgår och trots att vi bara utgör 12 procent av befolkningen svara vi för en fjärdedel av den samlade exporten.
Uppropen sprider sig på sociala medier som myggsvärmar på myren.
Det sjuder i den norrländska missnöjesgrytan och uppropen sprider sig på sociala medier som myggsvärmar på myren. Om klyftan mellan våra landsändar vidgas ytterligare, kan kravet om ett självständigt Morrland (ej rättad tangentmiss) bli verklighet.
En Malåbo som tjänar 30 000 kronor i månaden betalar cirka 20 000 mer i skatt per år jämfört med en löntagare med samma inkomst som bor i Danderyd. Det svider både i själen och i plånboken!
Jag ska avsluta med att låna Sverker Olofssons berömda fras när han slänger orättvisor i soptunnan, släpper locket med en smäll och utbrister: ”SKA DET VARA SÅ?”.
Christina Ohlsson