Så här några dagar in på det nya året hör det ju till att summera det som gått. Nu ville min ”återblick” inte stanna där, utan den brakade iväg hundra år bakåt i tiden. Jag var helt ointresserad av historia under skoltiden och vrålläste enbart till proven. Senare har jag insett mitt misstag och försöker nu åtgärda bristerna.
Jag vrålläste enbart till proven
Min mamma fyllde tio år 1920 och jag undrar hur tidsandan formade hennes uppväxt i nybyggarsamhället Malmberget. Hon präglades naturligtvis av att hon föddes in i en släkt där alla män var gruvarbetare och alla gifta kvinnor var hemmafruar.
Första världskriget var precis slut och Sveriges befolkning hade passerat sex miljoner trots den stora utvandringen till Amerika. På vägarna rullade 20 000 bilar som tillsammans med cykeln och det framväxande järnvägsnätet bidrog till att förnya svenskarnas genetiska arv.
Dagstidningen upplevde i början av 20-talet sin guldålder med 235 dagliga tidningar. Konkurrens från Radions nyhetssändningar skulle dröja ytterligare några år. Telefonnätet var under uppbyggnad och grammofonen tillsammans med 78-varvarna hade tagit jazzmusiken till Sverige. I landet fanns 703 fasta och 687 ambulerande biografer som alla visade stumfilm.
Efter en hård kamp hade riksdagen beslutat att kvinnor skulle få rösta vid nästa val och gift kvinna förklarades myndig. ”Det glada 20-talat”, kvinnans frigörelse och min mammas utveckling till en självförsörjande yrkeskvinna, hade just börjat.
Tyskland var svårt sargat efter kriget och tyngdes av ett högt krigsskadestånd. Den 10 januari 1920 lade propagandachefen Adolf Hitler fram arbetarpartiets nya program. Det innehöll punkter om att upphäva fredsfördraget, påskynda upprustningen och framhålla den germanska rasens ledarställning.
Jag tror att vi har en del att lära av historien.
Christina Ohlsson