âVarför Ă€r smĂ„barnsförĂ€ldrar sĂ„ elaka?â Det frĂ„gade en gammal barndomsvĂ€n utan barn för nĂ„got Ă„r sedan. Hon hade hamnat i en diskussion med kollegor som samtliga har barn och var alltsĂ„ den enda barnlösa i gruppen. Vid fikat hade de kommit in pĂ„ förĂ€ldraförsĂ€kringen och om den bör delas rakt av mellan förĂ€ldrarna eller inte.
Min barnlösa vĂ€n föresprĂ„kade en delning, av jĂ€mstĂ€lldhetspolitiska skĂ€l. En Ă„sikt som de andra inte höll med om. Gott sĂ„ lĂ„ngt, tyckte min vĂ€n. Olika uppfattningar kan man ju ha. Men problemen hade bara börjat. För kollegorna med barn uttryckte ocksĂ„ med all önskvĂ€rd tydlighet att min barnlösa vĂ€n inte borde uttala sig i frĂ„gan â av uppenbara skĂ€l.
Resten av diskussionen innehöll pĂ„stĂ„enden som âNĂ€r du sjĂ€lv fĂ„r barn fĂ„r du seâ och âDet dĂ€r skulle du inte tycka om du hade barnâ. Toppat med lite sjĂ€lvrĂ€ttfĂ€rdig indignation och vassa nĂ„lstick.
SmĂ„barnsförĂ€ldrar Ă€r ofta just det â sjukt tröttsamma.
Sjukt tröttsamt. SmĂ„barnsförĂ€ldrar Ă€r ofta just det â sjukt tröttsamma. Det finns nĂ€mligen inget sĂ„ tvĂ€rsĂ€kert som en morsa eller farsa som varit förĂ€lder i mellan tvĂ„ och sex Ă„r. Att sitta i en grupp med smĂ„barnsförĂ€ldrar har, Ă€ven nĂ€r jag sjĂ€lv var smĂ„barnsförĂ€lder, ofta varit en mardröm. För ingen som inte har haft smĂ„barn vet vad trötthet Ă€r. Eller hur det Ă€r att vara skitnödig en hel dag för att man aldrig fĂ„r tid att gĂ„ pĂ„ toa. Ingen utan barn förstĂ„r att uppskatta fenomen som frihet, egentid och god sömn.
SmÄbarnsförÀldrar har skÄdat in i sjÀlva tillvarons hemliga kÀrna och lÀrt allt som Àr vÀrt att veta om livet.
Och visst, man inser en hel massa nya saker nÀr man fÄr barn. Men bara för att man Àr helt uppslukad av sin identitet som förÀlder sÄ Àr man inte tvingad av högre makt att bete sig som ett sjÀlvupptaget rövhÄl. Andra mÀnniskor, alltsÄ de dÀr skumma utan barn, kan fortfarande ha en och annan vÀrdefull insikt om tillvaron.
Caroline Thorén