Tidigare i veckan såg jag dokumentärfilmen ”Jorden är platt” där den svenska journalisten Rasmus Åkerlund besökte en internationell konferens för människor som är övertygade om att jorden är platt. Det är en åsikt som är svår att ta till sig. Speciellt med tanke på att mänskligheten ända sedan medeltiden varit tämligen enig om att jorden är rund.
Men för så kallade ”flat earthers” spelar det ingen roll eftersom allt är en jättelik konspiration iscensatt av NASA och kanske även Illuminati, det gamla sällskapet från 1700-talet som enligt vissa fortfarande styr världen i hemlighet. Och på frågan vad de skulle vinna på att ljuga om jordens form var svaret givetvis makt och pengar. Bakom Nordpolens jättelika isväggar finns nämligen omätliga rikedomar och resurser som eliten vill ha för sig själva.
Ge konspirationsteoretikerna ett samhälle med mindre uppskruvade politiska tonlägen.
Givetvis förfasas man över både världsbilden och argumenten. Och det är lätt att känna förakt när människor påstår att jorden är platt för att den ser platt ut och hänvisar till alla bevis som finns på youtube. Samtidigt ska man vara försiktig med förakt. Speciellt i en polariserad tid som vår där klyftorna mellan människor växer och skapar en längtan efter enkla svar där konspirationsteorier ger näring åt känslan av förfördelning och vilsenhet.
Enligt Erik Åsard, professor i Nordamerikastudier och författare till flera böcker om konspirationsteorier, är summan av dessa teorier hyfsat konstant genom historien. Men de får extra näring i tider då populistiska strömningar är starka och klyftorna ökar.
Det är en slutsats värd att tänka på när föraktet smyger sig på. För förakt och hån tenderar att låsa positionerna ännu mer. Ge konspirationsteoretikerna ett samhälle med mindre uppskruvade politiska tonlägen, ett par vänner och hopp istället. Då blir kanske jorden rund igen.
Caroline Thorén