Hela hösten har jag har tänkt att det är nu det börjar vända. Jag har tänkt att det är nu det händer. Nu efter den absurt varma sommarens skogsbränder, den dystra rapporten från FN:s klimatpanel, översvämningarna i Italien och de massiva bränderna i Kalifornien där 70 personer dött och över 1 000 saknas. Nu kommer vi att börja förändra saker på riktigt och vi kommer att börja göra riktiga uppoffringar.
Men det var innan den där dagen förra veckan, när jag gick hem från jobbet i novembermörkret med Ekot i lurarna och fick höra att årets upplaga av Black Friday tros slå alla tidigare rekord. Svensk Handel räknar med en försäljningsökning på mellan 18 och 25 procent jämfört med förra året. Och detta trots att svenskarna faktiskt blivit bra mycket mer medvetna om vikten av återbruk, återvinning och minskad konsumtion.
För att få den här klimatskutan på rätt köl igen behöver vi ett nytt ekonomiskt system.
Svenskarnas konsumtion släpper ut i genomsnitt tio ton växthusgaser per år. För att hålla temperaturökningen under de avgörande 1,5 grader som FN:s klimatpanel förespråkar, får utsläppen inte överstiga ett ton per person och år. Känns som att vi har en bit kvar dit.
I samband med nyheten om Black Friday läste jag en text som ändå gjorde mig lite mindre svart i sinnet. Anna-Lena Laurén skrev i DN om det vackra med att avstå, inte för att man nödvändigtvis måste utan för att man väljer det. Som att renovera en stuga eller ett kök – jag kan göra det, men jag väljer att avstå.
För att få den här klimatskutan på rätt köl igen behöver vi ett nytt ekonomiskt system, en ny syn på världen och en sprillans ny och lite mer underdånig självbild. Men innan vi kommer dit, om vi kommer dit, tror jag att det är just förmågan att avstå som vi behöver jobba på.
Låt oss avstå från att konsumera så som vi gör. Inte för att någon tvingar oss utan för att vi väljer det. Det är fan en revolutionär handling. Och sådana behöver vårt klimat.
Caroline Thorén