Nu när året håller på att lida mot sitt slut och november varit mörkare än någonsin, soltimmarna få och december gett oss en del dystra nyheter, känns det långt till ljuset. Men låt mig påstå: vi går mot ljusare tider. Det har vi gjort hela tiden.
Jag tar en titt över axeln, sneglar på historien. I jämförelse syns kontrasterna. Förändringarna i vår utveckling tydliggörs.
Några fantastiska exempel: Jag växte upp i en tid då hyschandet var en levnadsregel. Det fanns en skarp uppdelning mellan vad som var lämpligt och olämpligt. Olämpligt var att prata om menstruation, sexualitet och att hävda sin egen rätt till den egna kroppen. Lämpligt var att smyga, att låtsas och att vara extremt noga med hur man bedömdes av sin omgivning. Olämpligt var att gå sin egen väg eller att utmärka sig.
Olämpligt var att prata om menstruation och sexualitet
Så drog 60-talets befrielsearmé genom landet. Vi gjorde kortare kjolar och levde ut våra lustar och musiken bröt vallar. Ja, vi till och med pratade om mens. P-piller och abortlagstiftning följde. Kvinnornas rättigheter kom i fokus. En utveckling som långsamt skulle förbättras och förfinas. Rätten att säga nej och att äga sin kropp är inte klar än, men den gror.
Långsamt började vi fatta att tolerans för olikheter är att föredra. För tio år sedan skrev jag en artikel där jag konstaterade att Malå är en plats som homosexuella flyr från på grund av intolerans.
För en kort tid sedan hölls vigsel mellan två män i svenska kyrkan i Malå. Folk som ville dela deras glädje fyllde bänkarna. Hyllningarna och jublet under denna strålande vackra, men för orten ovanliga, ceremoni lyfte taket.
Vi är med. Vi ändrar vårt synsätt och tänker nytt. Vi utvecklas åt rätt håll.
Så visst går vi mot ljuset. Snart kommer tomten och jag hoppas han har med sig fina gåvor till alla öppna, förändringsbenägna och utvecklingsbara människor.
God jul!
Britta Stenberg