Karriärcoachens logg: Del 19
Jag är ingen matematiker.
Men visst verkar det konstigt att människor vanligtvis jobbar åtta timmar per dag. Det borde räcka med sex. Eller kanske fyra. Orimligt?
Sedan 70-talet har vi fördubblat vår produktivitet, bland annat genom nya tekniska hjälpmedel, och det borde innebära att vi skulle kunna jobba hälften så mycket och ändå bibehålla samma standard som idag. Genom hela 1900-talet har vi upplevt arbetstidsförkortningar, från sexdagarsvecka till femdagars, från 12-timmars dagar till åtta. Men sedan 1976, då pensionsåldern sänktes har det inte hänt mycket. Det är också lite märkligt att vi fortfarande anser att vi behövs i samma utsträckning på arbetet som tidigare trots att många yrken har kraftigt effektiviserats och till och med bortrationaliserats. Men ändå ses åttatimmarsdagar och fyrtiotimmarsveckor som standard.
Denna effektivisering på arbetsmarknaden har naturligtvis generat ett kraftigt ekonomiskt överskott. Från mitten av 70-talet till mitten av 90-talet skedde en produktivitetsutveckling med 75 procent, överskottet ledde inte till högre reallöner eller arbetstidsförkortningar för anställda. Vem är då vinnare på detta?
Argumentet mot kortare arbetstid är oftast att anställda inte är villiga att gå ner i lön för att arbeta färre timmar, men det kanske inte är ett måste? Eller så kanske vi kan acceptera det?
Forskning visar att de flesta ser jobbet som något som berövar livet på mening. Om du fick möjligheten att jobba sextimmarsdagar med bibehållen lön - skulle du anta det erbjudandet? Om svaret är ja, tillhör du majoriteten.
Någonstans ser jag att detta med arbetstidsförkortning för anställda rimligen borde funka. Men jag är som sagt ingen matematiker. Jag är egenföretagare och drömmer om 40-timmarsveckor.
Stefan Berg
Forskning visar att de flesta ser jobbet som något som berövar livet på mening.