I natt drömde jag att jag flyttade. Jag har en tendens att drömma om sådant jag har lite ångest inför. För några dagar skrev jag på ett ettårskontrakt för en ny lägenhet i Stratford. Jag älskar verkligen Stratford.
Det ligger centralt till i London, har Europas största shoppingcenter, fantastiska matställen och grymt med event. Men ett hem är alltid ett hem och jag kommer sakna mitt Woodford. Jag kommer sakna Eppingskogen, allt grönt och golfbanorna runt min nuvarande lägenhet.
Jag kommer sakna min och min pojkväns kvällspromenader runt den katolska och protestantiska kyrkan vars fasadlampor lyser upp i mörkret. Jag kommer sakna den där lilla statyn av Churchill som vi passerar med bussen varje dag. Framförallt kommer jag sakna alla minnen vi har tillsammans i lägenheten. Alla film-marathon, alla gånger vi misslyckade i köket, alla gånger vi lyckades i köket, alla gånger vi dansade i köket...
Jag kommer sakna lukten av grannens nyklippta gräs på morgonen och alla barn i skoluniform som promenerar till skolan som ligger alldeles strax här intill. Jag kommer sakna att kela med grannens katt och jag kommer sakna de soliga dagarna i parken med min älskade pojkvän och just den där almondglassen vi köper varje gång vi är där.
Det var här han sa till mig ”Jag vill leva resten av mitt liv med dig, en dag snart kommer jag fria till dig”. Här har vi drömt en massa om en ny mysig lägenhet supercentralt i vårt fina Stratford och nu är det snart dags.
Mattan ska bytas, väggarna ska skrubbas och alla möbler och kläder ska ner i lådor. Den 28:e lämnar jag mitt första hem i London. Och det sätter spiken på ordet ”bittersweet”.
Jasmine Said
Framförallt kommer jag sakna alla minnen vi har tillsammans i lägenheten.