På bordet ligger en gammal macka kvar och sölar. Innehållet har karvats ut av små fyraåriga tänder där brödets ursprungliga runda form förvandlats till en missbildad rektangel med huggna kanter.
Jag tittar på märken av små bett i mackan och känner mig välsignad. Visserligen är det fartränder av smör i en halvmeters omkrets runt brödet. Utkletat i feta lager av en leksaksbil, i väntan på att en förälder ska torka upp.
Jag hade kunnat klaga på allt det kladdiga, men är nu istället tacksam för mina fina barn. Timman är sen, eller tidig beroende på. Gryning skulle du nog säga då visarna står på 03.08. Några timmar tidigare somnade jag på soffan framför Morgan Freemans dokumentär Jakten på Gud. Ett intressant program, men jag kände mig så trött.
Jag vaknade till strax innan klockan 01, svalde en värktablett mot min onda hals och lade mig i sängen - bara för att väckas av min fru då ena dottern behövde medicin mot sin epilepsi, som vi inte hade hemma. Klockan 02.10 var jag på akuten och hämtade det vi behövde för att nu i gryningen stirra på en macka med kletigt smör omkring sig.
Jag fortsätter att sova några timmar och vaknar upp till vetskapen om att vi inte har någon frukost hemma. Så jag åker hungrig till Ica. I bilen reflekterar jag över livet. Jag borde tycka att det är jobbigt nu. Ändå känner jag mig peppad på att handla, för jag åker själv utan barn.
Nu ska det njutas, då det här förmodligen är den enda lugna stunden på dagen till dess att jag somnar framför Morgan Freeman del 2 i kväll. Jag strosar och slappar bland hyllorna i butiken.
För tio år sedan hade jag endast njutit lika mycket om jag hade gjort samma sak på gatorna i ett vackert resmål i ett tropiskt land. Vilken vansinnig kontrast till hur jag lever nu. Men det här är min semester i dag, en timma på Ica där jag köper bröd som små barn kan göra bitmärken i.
Tröttsamt, men också mycket glädjefullt.
Jonas Andersson
Nu ska det njutas, dådetta är den enda lugna stunden på dagen.