Vi satt en gång och pratade, ett gäng erfarna släktforskare och jag, den glada amatören, och samtalet kom in på bevarande av gamla dokument. I dag, med blicken fäst bakåt, verkar fortfarande papper vara det säkraste och mest långlivade materialet. Digital lagring finns visserligen, men farhågor restes för vår förmåga att läsa filerna.
Själv tror jag att digital lagring borde vara framtiden, formatfrågan till trots. Visst finns där många dokument som sparats i 100, 300 eller 800 år, men ju äldre dokumenten blir desto mindre blir urvalet. Foton har dessutom inte funnits i mer än lite knappt 200 år så där vet vi förhållandevis lite om livslängden.
Vi har idag möjlighet att skapa ett tidlöst format för både bild, text och ljud. Tänk om våra framtida släktingar kan få se en film där vi går runt i vårt hus och berättar om dess historia, förklarar med våra egna ord hur världen, livet och verkligheten ser ut idag, just nu, för just mig.
Tänk om detta varit möjligt för min farfarsfar, eller varför inte förfadern Nils, där i början av 1500-talet. Vad hade inte han kunnat berätta för mig om saker och tings beskaffenhet.
Jag tror verkligen på en digital lösning där vi kan spara våra liv, brev, foton, dokument, historier, och varför inte denna text, för framtida intresserade. Tekniken borde finnas, vad som saknas är viljan.
Det krävs att någon tar täten och driver frågan med kraft. Ett gemensamt och globalt filformat, eller flera, då eftersom vi pratar om både text, bild och ljud, samt en rutin för ständiga kontroller och uppdateringar av programvara för att kunna läsa dem. Ingen liten fråga, men absolut ingen som inte går att lösa.
Om nu inte arbetet är på gång redan, nånstans ....
DRÖM Tänk om våra framtida släktingar kan få se en film där vi berättar vår historia.