Vi hade under många år ett sommarhus utanför Umeå och såg fram emot den pensionsvår när vi skulle flytta dit för gott. När den tiden närmade sig blev vi tveksamma. Ingen av oss var beredd att lämna Burträsk. Vi sålde släktgården på Sommarbacken och renoverade vårt lilla hus på Solbacken, något som vi aldrig har ångrat. Jag vet ju inte exakt hur det är på andra orter av samma storlek, men för mig känns det som kulturen blomstrar i Burträsk. Under en tvåveckorsperiod i slutet av förra året var vi på konstutställning, teaterföreställning, berättar- och musikkafé, boksläpp, kyrkokonsert och bio. I lilla Burträsk!
För att kulturyttringarna ska hitta bärkraft krävs ett stabilt näringsliv. Trä, sten, glas och ost är växande tillverkningsindustrier som tillsammans med alla nya och gamla småföretagare ger framtidstro och arbetstillfällen.
Inflyttningen av unga familjer har gjort förskolelokalerna för trånga, men jag kan inte annat än glädjas. Nog går det att få fram ändamålsenliga golvytor till ett så positivt problem.
Förutom Burträskbygdens Utveckling har det bildats en organisationsgrupp kallad Burträsk Tillsammans som sätter fokus på byns barn och unga. Ett föredömligt initiativ som samordnar gratisaktiviteter vid helger som valborgsmässoafton, skyltsöndag med mera.
Det sjuder av skapande i byns alla hörn. Vi har flera körer och musikgrupper, verksamma konstnärer och konsthantverkare, författare, skådespelare och berättare samt en mängd organisationer och kulturföreningar som står för arrangemangen. Och publik!
Precis som WB-osten kräver närproducerad mjölk från en kalkrik jordmån tror jag att den har en skapande effekt på människorna i byn.
Det är därför vi bor i ”Burträsk mitt i kulturen”!
Det sjuder av skapande i byns alla hörn.