Karriärcoachens logg: del 22
Berätta historier. Inte ord.
För två år sedan, en mycket varm och solig junidag, åkte jag till Stockholm för en tredagarsvisit. Propert klädd i skjorta och kavaj och klokt packad med endast handbagage. Genom flygbussens fönster ser jag sommarskellefteå fullkomligt bada i sol. Kort sagt - en härlig dag. Incheckning, säkerhetskontroll och sen hittar jag min plats på planet och installerar mig. Jag får en fråga om jag kan tänka mig byta så en familj kan sitta tillsammans och naturligtvis flyttar jag ett par rader framåt.
Väl på Arlanda upptäcker jag att plånboken är borta. Kollar alla fickor. Handbagaget. Fickorna igen. Nix, inte där. Efter viss övertalning lyckas jag få personal på Arlanda att kolla min plats i planet då jag är säker på att den åkt ur kavajfickan där. Tydligen gör de inte sånt vanligtvis. Men får beskedet att ingen plånbok fanns där. Kommer då på att jag bytte plats och ber dem att kolla där. Mer vänlig övertalning krävs denna gång men de hittar inget nu heller.
Säkerhetskontrollen på Skellefteå Airport? Ringer dem men de ha inte hittat något. Flygbussen? Chauffören har gått för dagen men jag ber om hans privata nummer, når honom och visst - den fanns där! Jag lägger in den på kontoret i morgon så är det bara att hämta den! Hm. Tre dagar i Stockholm utan pengar är inte bra. Efter lite prat går chauffören med på att lämna den på flygplatsen i Skellefteå då han ändå kör förbi. Perfekt! Ringer flyget och efter lite snack med dem fixar de med plånboken på ett plan och några timmar senare träffar jag en glad pilot på Arlanda med min plånbok i handen.
När man skriver sitt CV kan man säga att man är stresstålig, logisk, övertygande, handlingskraftig, har stora sociala förmågor, lösningsfokuserad och bra på att hantera hastigt uppkomna problem.
Eller så berättar man en historia ur livet som beskriver allt det där. Ungefär som jag nu gjort. Vad tycker du låter mest tilltalande?
Stefan Berg
Tydligen gör de inte sånt vanligtvis.