”Balen är överskattad, balen är en besvikelse, balen är si och så.”
Få av mina kära vänner som gått på balen under tidigare år har haft något positivt att säga om den. Jag har medvetet avfärdat de negativa kommentarerna då jag tror starkt på att allt blir vad man gör det till. Min mamma var duktig på att läsa sagor för mig när jag var liten och det är nog hon jag har att tacka för min kärlek till litteratur. Jag fick höra alla klassikerna tills jag kunde dem utan till.
En av favoriterna var såklart sagan om Askungen, som gav mig min första bild av hur en bal kunde se ut. En dag ska jag också på bal, tänkte jag. Dock hade jag inte räknat med att mössen inte syr klänningen i verkligheten och det finns heller ingen god fe som trollar fram en transport i form av en pumpa och hästar.
Ja, i sagorna verkar allt så enkelt och de nämner inget om jobbiga leveranstider och skyhöga biljettpriser. Men ändå står jag envist fast om att få uppleva den där kvällen jag sett fram emot sedan barnsben. Verkligheten må vara komplicerad gentemot sagorna, men jag har något som inte Askungen har; jag behöver nämligen inte lämna någon glassko för att prinsen ska börja leta efter mig. Min prins har redan hittat mig och lär mig för nuvarande hur man dansar vals utan att trampa sönder någons tår. Jag har på senaste insett att hela grejen med att känna sig som en prinsessa inte ligger i klänningen, smyckena eller skorna. Det ligger i sättet han ser på mig. För den goda fens magi gjorde trots allt Askungen till prinsessa bara för en natt, medan prinsen gjorde henne till prinsessa för evigt. Med den typen av magi vid min sida kan balen inte bli fel.
Jasmine Said
I sagorna verkar allt så enkelt