Det var första dagen i skolan med en ny klass, ny professor och en projektor som visade en jobbannons från ett IT-företag.
”Jag tänkte visa lite vad det är som krävs av er senare när ni har gått ut. Så ni vet ungefär vad som är tanken att ni ska lära er här på utbildningen”, sa professorn innan hon satte sig ner framför datorn, tog på sig läsglasögonen och började läsa högt från annonsen.
Efter att ha dragit igenom sådant som erfarenhet, kunskaper inom IT-och liknande kom hon till den sista delen av annonsen.
”Du ska gilla att ta en snabb löptur under luncherna, uppskatta att laga mat och gå kvällskurser för att lära dig mer om både det ena och det andra.”
Så för att få lite tankar om saken frågade jag min 12-åriga lillasyster om vad hon trodde krävdes för att få ett jobb i dag.
”Pff, det är ju helt onödigt att kunna laga mat! Det köper man ju ute. Det är däremot jätteviktigt att du kan räkna matte”, sa hon självsäkert.
Men du kan räkna ut i princip allt på en miniräknare, telefon eller dator . Varför ska jag ens behöva kunna matte då?, sa jag för att se testa henne.
Min lillasyster hade så klart redan tänkt på det . Hennes nya plan var att bli läkare.
Ta en snabb löptur under luncherna, uppskatta att laga mat och gå påkvällskurser.
”Ja, men hur ska du annars veta hur mycket medicin du ska ge dina patienter? Du måste kunna räkna ut vad 2 + 2 är!”
”Varför jag ska lära mig laga mat om jag ska bli läkare. Det kan kockar göra istället. Det är bättre att jag går en kurs i hur jag ska bota cancer, det är det jag ska vara bra på.”
Men åter tillbaka till lektionen. Professorn tittade upp på klassen med en förvånad blick innan hon utbrast:
”Ja, det där sista kommer vi tyvärr inte kunna lära er här, men mycket annat ska ni få lära er istället, typ första delen av annonsen.
”Ibland verkar det som om arbetsgivarna är ute efter en supermänniska - och vi kommer tyvärr inte kunna utbilda er till det heller.”
Lina A Andersson